Utställning
Från och med 1930 driver Louise Weiss la Nouvelle École de la Paix (Nya fredsskolan) i Paris. Det är en privat institution för högre studier som i det anrika Sorbonne-universitetets lokaler anordnar konferenser och debatter om internationella händelser och de största aktuella politiska, ekonomiska, sociala och kulturella frågorna. Weiss vill utveckla en fredspedagogik och sprida ny sakkunskap i konfliktförebyggande.
Hennes tidning L’Europe nouvelle riktar sig främst till den styrande eliten men nu vill hon nå ut med sitt fredsbudskap även till den breda allmänheten: studenter, företagsledare, lärare, tjänstemän osv.
Varje vecka anordnas det konferenser med politiska beslutsfattare, diplomater, journalister, akademiker, ekonomer och författare som föreläser om ämnen som den globala ekonomiska krisen, gränserna i Europa, framväxten av totalitära regimer och europeisk enighet. Weiss ser till att skolan behåller sina starka band till Nationernas förbund, inte minst genom praktikplatser, forskningsstipendier och studieresor till Genève.
Det spända läget under 1930-talet gör det dock allt svårare att bedriva verksamhet på la Nouvelle École de la Paix. Weiss inser snabbt faran med nazismen. Hennes förhoppningar och ansträngningar undermineras fullständigt när Tredje rikets propagandaminister Joseph Goebbels får hålla tal till Nationernas förbund och beskriver hitlerismen som grunden för ordning i Europa. Han hävdar att det nationalsocialistiska Tyskland vill främja fred mellan nationerna.
Den här farliga fanatismen blir för mycket för Weiss, och hon känner sig snart tvungen att lägga utbildningsarbetet på hyllan och i stället ta sig an andra frågor. När franske utrikesministern Aristide Briand dör 1932 grusas definitivt de sista förhoppningar som L’Europe nouvelle hyst om fred och en fransk-tysk försoning. Drömmen om det enade Europa skjuts på framtiden.
