Utställning
De 15 EU-ländernas stats- och regeringschefer samlades till Europeiska rådets toppmöte i Köln i juni 1999 och beslutade då att kodifiera de europeiska medborgarnas rättigheter. Tanken var att rättigheternas utomordentliga betydelse och räckvidd skulle förankras på ett för medborgarna synligt sätt. För Europaparlamentet framstod det här beslutet som en seger. I själva verket fanns det flera skäl till att Europeiska rådet hade ändrat hållning i frågan. EU:s befogenheter hade stegvis utökats, och det ökade sannolikheten för att medborgarnas rättigheter kunde påverkas av åtgärder från EU-institutionerna eller medlemsländerna.
Dessutom innebar den nära förestående östutvidgningen att EU snart även skulle omfatta länder som fram till nyligen hade levt under icke-demokratiska styren. Detta stärkte farhågorna om läget för de mänskliga rättigheterna. Det framstod därför som nödvändigt att i ett samlat dokument fastställa de grundläggande rättigheterna och gemensamma värdena, och säkerställa att dessa skyddades i hela Europeiska unionen. Därtill var det viktigt för EU att ha en tydlig sammanställning av de grundläggande rättigheterna, eftersom dessa rättigheter i allt högre grad utgjorde kärnan i förbindelserna med länder utanför unionen.